Måste erkänna...

... jag saknar Ludvika. Jag saknar mina förädrar. Jag saknar alla mina underbara vänner. Jag saknar även stundtals mitt jobb (eller snarare kollegorna och framförallt kaffet ^^)
Känner verkligen att Dalarna är hemma! Och vad ni än säger så är jag glad att kalla mig för dalkulla, och det gör jag med stolthet. Och tusan vad vackert det är! Kärlek kärlek! 

 


 
Speciellt saknar jag allt det där en kväll som denna. Innestängd i min lägenhet för att läsa en massa juridikböcker som jag VET att jag aldrig kommer att läsa allt jag behöver i, utan jag kommer att få ge upp och köra "fuskvarianten" med frågor först och slå i böcker. Får funka det med ^^

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0